68

Den här bloggen har kommit till för att jag skall flytta ett år till en annan plats i Sverige och börja träna mina hästar och min tjocka kropp till bättre balans och teknik. Som mål har jag att förståelsen mellan häst och människa skall öka och kanske kan jag förmedla en del av det senare. Jag reviderar målen uppåt om min träning visar att det är möjligt.

Jag har inte skrivit fri text sedan jag skrev min andra studentuppsats. Och båda var väldigt dåliga och blev knappt godkända. Min lärare i svenska, Margit Söderholm –hon med Hellestaböckerna, dåtidens tant- och herrgårdsromantik, hade nog hoppats mer av mig.

Det jag vill säga till er som läser, är att mycket är sant vad jag skriver men mycket är också bara påhitt och ljug. Så ni skall inte vara så säkra på vad ni tror  och tycker av det som ni läser. Men visst skicka gärna kommentarer!

Det finns en anledning ytterligare till varför jag skriver. Många i min omgivning, inte minst mina barn, vill höra mina historier en gång till och tycker att det skall skrivas.  Jag är normalt väldigt blyg och inbunden, men skall försöka. Så jag skall kolla mina dagböcker så får vi se vad det blir.

Triggningen att börja skriva kom genom en nära vän som började skriva noveller och dikter. Kan han kan väl jag.

Sandra kommer att sitta hemma och plocka in bilder och vara min kritiker. Eftersom det hela har skett i all hast kommer inte allt i sitt rätta sammanhang utan blir som kedjor av associationer med många brister i stavning, syftningar och tempus. Margit i sin himmel får rätta felen.  När jag så småningom hittar fram alla bilder i kartongerna på vinden fyller vi på.

I övrigt är jag en vanlig far till fem, kanske sex, barn, med två hästar och ett ökande antal barnbarn, på väg att pensionera mig.