Även här i söder är det snö. I dag snöade det riktigt ordentligt. Tack och lov blåser det inte så mycket så temperaturen håller sig på rimlig nivå. En snöig dag som denna tränade vi att stå på händer. Äntligen har jag fått förklarat hur det kan gå till och nu är det bara att träna tills det fungerar. Men jag klarade att stå med någon av mina kompisar på axlarna och stappla några steg och även fungera som bas när flygaren stod med sin nacke mot min nacke (flygaren har då fötterna upp mot himlen). Det är väl så nära att bryta nacken man kan komma!

Efter träningen tog jag in Sino och tränade med garocchan – staven. Det gick faktiskt riktigt bra. Det svåra blir att finna en lämplig koreografi så jag kollar en hel del på You Tube. Att få en samlad galopp så att det går att vända under garocchan är också en målsättning och så direkt byta galoppen och rida runt åt motsatt håll. Så länga jag håller en hand på tyglarna går det fint att korta galoppen till rimlig fart. Men kolla filmen på förra inlägget om Garoccha – no hands! Vi får se hur långt det bär.

Men det var snön det handlade om.

När pojken var på den stora gården så fanns det flera ackordshästar förutom ardennerna Maja och Majvall. Armén sa att deras hästar var välridna och välinkörda så pojken tog en häst, selade och ställde mellan skacklarna framför en släde. Sen var det bara att hämta nya skacklar. Det första paret blev kaffeved. Den stora gården hade drivits med ett stort antal hästar och på logarna fanns selar och åkdon i massor, sedan traktorer tagit över. Så det var bara att ta för sig av ett par nya skacklar. Kronans hästar var inte som ardennerna som själva gick och ställde sig mellan skacklarna där de låg framför vagnen och snällt lät sig spännas för. Det blev att träna en kronhäst från början. Kliva fram och tillbaka över skacklar. Lyfta och sänka dem upp till selen och fästa och ta loss sprinten. Upprepa.  Pojken hade inga svårigheter med selningen – det uppfattades väl som en sadel för hästen, trots loken. Så småningom gick det att köra med ett bildäck släpandes – tyvärr fanns det ingen timmerkälke – som pojken kört norröver i timmerskogen. Men bildäcket for runt med pojken efter hästen på lagårdsbacken. Hej och hå! Så småningom spändes hästen för släden. Det blev mycket skrittande och lite hoppande och så småningom trav. Förhoppningen var att allt skulle vara klart till Julottan då färden skulle gå till kyrkan några kilometer bort på den krokiga landsvägen. Mycket prat om pojken som slet med att få hästen att fungera och finsläden i ordning. Men när dagen kom då släden skulle köras till Julottanoch pojken drog upp rullgardinen så spöregnade det och snön var i det närmaste borta. Pojken grät nästan lika mycket som det regnade.

Men det kom mera snö den vintern och lättast var det ju att köra på snötäckt is. Några broddar i hästskorna och så full fart. En dag körde han längre bort i skogen på en mycket liten skogsväg. Bjällrorna låter fint när skogen är full med snö som också tynger ner granarna. Det blir en dovare klang. Plötsligt tog det tvärstopp hästen kastade sig bakåt och bockade sen så att bakbenen kom vid sidan av skacklarna. Pojken som nyss blivit tonåring kastade sig ur släden och fram till hästen och fick tag i huvudlaget för att lugna det skärrade djuret. Varje gång hästen ställde sig på bakbenen svischade hovarna förbi öronen på pojken som envist höll sig fast i huvudlaget. Händerna kändes stelfrusna. Med bakhovarna hade hästen redan sparkat sönder släden till späntved. Skacklarna hade gått av trots att de var förstärkta med mjukjärn. Det var blod i snön. Någon stans hade järnet skadat hästen. Pojken hängde och slängde framför hästen som en vante och hans enda tanke var att inte släppa taget för då skulle hästen kunna skada sig ännu mer. Till slut stod hästen still, sänkte huvudet flåsande. Pojken sjönk ner i snön framför hovarna, lossade sina händer ur huvudlaget och flämtade ihop med hästen. Han såg att det blödde kraftigt från båda bakhovarna.  Med stelfrusna fingrar och darrande händer fick han loss sprintarna ur skacklarna eller rättare sagt, det som var kvar av skacklarna, och lät dem falla till marken. Han pratade hela tiden med hästen och bad den att stå still. För han skulle aldrig orka hålla honom igen. Han samlade ihop tömmarna och ledde hästen bort från släden. Någon timme senare kom han in på lagårdsplan och mötte Rättaren som frågade vad som hänt. Jodå, släden hade gått sönder och stod uppe i skogen och hästen hade gjort sig lite illa. Ja, ja sa Rättaren. Ta traktorn och hämta den trasiga släden och släng på brännhögen! Hämta en ny släde på logen!

Pojken tog in hästen i stallet torkade honom med halm och hällde en flaska jodopax i såren och fick stopp på blodet. Sen satt han där i spiltan i halmen med hästen tills han lugnat ner sig och insåg att det kunde ha gått riktigt illa. Vad som skrämt hästen kunde han aldrig förstå. Han tog Volvon T31 och hämtade resterna av släden, som Rättaren sagt.

Dom blev rätt goda vänner med tiden, pojken och ackordshästen som hette 648:an.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan,Jag lägger upp lite bilder från i helgen eftersom Janne verkar ha fullt upp med slutprov mm./Sandra...

Jag lämnade Socialdemokraterna som jag varit medlem i sedan l973. Det har väl varit många gånger som jag inte varit införstådd med hur partiet har agerat men det är högt i tak och jag var med för att jag står för reformism och humanism. Men jag klara...

Ja, jag har inte vunnit på Triss eller fått oväntat besök till kaffet. Någon gång skall väl träningen ge resultat. Långsamt växer styrkan och med den möjligheten att genomföra de fysiska övningarna. Före Jul kunde jag ju klättra i rep och i dag lyck...

 Jag tror att jag fick mitt körkort 1959. Sen dess har jag haft en parkeringsbot på Gärdet i Stockholm, betalt böter för en fortkörning i Haninge och tre gånger har jag stoppats vid poliskontroller. Vid det ena tillfället fick jag göra en alkotest (S...

För några år sedan hade jag möjlighet att i Norge delta i ett antal kurser i medlingsteknik. Det var en hel del teori och naturligtvis rollspel och andra övningar.  Den norska kursledaren använde sig av en teknik att minst två gånger om dagen låta os...