Nu planerar vi en mindre föreställning på Zin – Lit. Tränade Sino att stå still när stuntarna föll ner framför honom från taket. Han rörde knappt på öronen. Vi som rider skall göra en kort Pas de Deux med Sino och Rapé, innan stuntarna återkommer med lite mer spektakulära övningar.

Men nu vill jag berätta fortsättingen på hur jag mött hästar genom åren.

På den stora gården fanns det hästar. Men dom var inte så många. På 50-talet ersattes hästarna med traktorer. Det var en Volvo T31 och en gammal Munktell på järnhjul med kultändmotor som fick värmas med blåslampa innan den kunde startas på morgonen. Stallet hade säkert rymt ett tjugotal hästar, kanske fler. Vi rev stallen med släggor och gjorde om allt till ett stort svinhus. Men det var svårt att få lönsamhet på fläskköttet. De båda arbetshästarna som nu fanns kvar hette Maja och Majvall och användes föra att dra upp hölassen på logen. Det var för brandfarligt att köra upp lasset med en traktor. Hästarna spändes för nedanför körbron, tog sats och sen fick de inte stanna förrän de var helt uppe där körbron svängde till vänster och lasset skulle hivas av. Sen var det bara för alla ungar på gården att hoppa i höet för att pressa det samman.

På den tiden hässjades höet. När det var slaget och torrt körde men med hästvända och samlade in höet som vändes av i lämpliga högar vid hässjorna. Det gällde att kunna bedöma hur mycket man skulle ta i varje vända så att det skulle nå fram till nästa hässja. Tog man för länga svep med hästen blev det för mycket och fick läggas av på fel ställe med åtföljande spydiga kommentarer från de som hängde höet. Blev det för lite klagade de som hässjade att det inte fick jobb.  Det sista spillet fick tas med hästträfsan. Dessa jobb fick Maja och Majvall ta hand om.

Hästarna placerades i lagården till höger innanför dörren.  Några av kronans ackordshästar fick också plats, lite längre bort på samma gång. De delade plats med sextio mjölkkor och ett antal gödkalvar och tjuren Hero, inköpt på auktion.

Jag var väl tolv eller tretton år gammal. Mina äventyr på kollo var över, jag fick vara så mycket jag ville på gården hos mammas vänner. Det var underbart att få vara med djuren, springa i skogen och så hästarna. Draghästarna var ju snälla att köra och ackorshästarna spännande att sitta på och försöka rida. Ingen hade ju tid att visa hur det gick till. Ibland gick det framåt och ibland hamnade jag i diket. 648an hade en ide om att när det kom en bild på landsvägen så var hans plats i diket. På sommaren fungerade det ju men på vintern blev det tumult och sönderrivna byxor då hästen sjönk ner i snön. Lite kaxigt skulle jag väl hoppa någon gärdsgård med följd att kvällen gick åt till att laga staketet.

Eftersom det arbetades på lördagar blev det mest ridning på söndagar. Några smörgåsar i fickan, en skiftnyckel och några broddar i andra fickan på vintern, och sen iväg. Skogarna kände jag rätt väl till från alla jakter och strövtåg.

Det började snöa mitt på dagen och jag hade kommit rätt långt bort uppe i skogen på norra sidan sjön. Blötsnön var tung. När jag skulle hemåt hittade jag inte vägen och kände mig väldigt liten i skogen. Men hästen Samba lunkade på och han visste väl vart vi skulle – hem till stallet, även om han var trött. Det var redan mörkt när vi kom ner till sjön. På andra sidan låg gården. Jag förstod att dom undrade vart jag tagit vägen utan att för den skull vara oroliga. Men det skulle ta en avsevärd tid att rida runt sjön över bron. Hm, vi hade kört motorcykel på isen. Det var en Monark Silverpilen på kanske 75 kubik. Jag har fortfarande märken på mina knäns insidor efter alla vurpor där broms- eller växelhandtaget hamnade. Dubbar var det ju inte tal om.

Min matematik har aldrig varit bra och på något vis fick jag för mig att en häst på 500 kg var väl som en Monark Silverpilen. Jag kom fram till att isen skulle hålla om jag red ”försiktigt”. De första hundra meterna gick bra.

Nu är det så att när isen fryser på natten expanderar den och ger ifrån sig nästan knallar eller väldiga ”tjongar”.  Det hände när vi var mitt på sjön, en väldig knall genom isen fick Samba att dansa samba och då var det inte längre någon ”försiktig” ridning utan ett jättebrak rätt ner i vattnet. Allt var mörkt och det blev väldigt kallt i isvattnet. Skulle jag släppa hästen och försöka ta mig upp på isen själv eller hänga kvar i manen och flyta ovanpå hästen? Det var frågan. Jag tog ett jättetag i manen och hängde kvar. Samba sparkade med frambenen genom isen och tog sig allt närmare stranden. Jag hade ju gårdens ljus att sikta på. Jag litade helt på att hästen skulle klara sig fram till stranden. Kanske var det en sträcka på 150 – 200 meter innan hästen fick mark under fötterna. Vi har väl båda varandra att tacka för att vi inte drunknade.

Jag är glad att det inte var några grindar som skulle öppnas och stängas mellan oss och stallet. Kvällsmjölkningarn var över och lagårn nersläkt. Jag ställde in Samba i spiltan och hävde ner massor med halm från loften och torkad honom torr. Själv var jag genomblöt och svettig av arbetet med att få Samba torr. När han åt och drack släckte jag och gick hem till huset. Jag kom ju lite sent till middagen och husmor undrade varför det var så väldigt blött hallen efter mig. Jag det har ju snöat lite – svarade jag.

Det tog flera år innan jag berättade vad som faktiskt hade hänt den kvällen. Samba var pigg nästa dag och vi hade många äventyr framför oss. Det roligaste var nog alla race med slädar som inte alltid slutade så väl.

 

Lotta

8 december 2008 15:25

Halloj Janne! Har hittat en perfekt hund till
dig "tryffelhunden" kolla in Lagotto Romangnolo heter rasen och är mycket intelligent och lättskött, och lagom stor.
Kram Lotta

http://Hund

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan,Jag lägger upp lite bilder från i helgen eftersom Janne verkar ha fullt upp med slutprov mm./Sandra...

Jag lämnade Socialdemokraterna som jag varit medlem i sedan l973. Det har väl varit många gånger som jag inte varit införstådd med hur partiet har agerat men det är högt i tak och jag var med för att jag står för reformism och humanism. Men jag klara...

Ja, jag har inte vunnit på Triss eller fått oväntat besök till kaffet. Någon gång skall väl träningen ge resultat. Långsamt växer styrkan och med den möjligheten att genomföra de fysiska övningarna. Före Jul kunde jag ju klättra i rep och i dag lyck...

 Jag tror att jag fick mitt körkort 1959. Sen dess har jag haft en parkeringsbot på Gärdet i Stockholm, betalt böter för en fortkörning i Haninge och tre gånger har jag stoppats vid poliskontroller. Vid det ena tillfället fick jag göra en alkotest (S...

För några år sedan hade jag möjlighet att i Norge delta i ett antal kurser i medlingsteknik. Det var en hel del teori och naturligtvis rollspel och andra övningar.  Den norska kursledaren använde sig av en teknik att minst två gånger om dagen låta os...