68

Senaste inläggen

Av Janne - 8 maj 2009 02:23

Hejsan,
Jag lägger upp lite bilder från i helgen eftersom Janne verkar ha fullt upp med slutprov mm.
/Sandra

ANNONS
Av Janne - 25 februari 2009 21:56

Jag lämnade Socialdemokraterna som jag varit medlem i sedan l973. Det har väl varit många gånger som jag inte varit införstådd med hur partiet har agerat men det är högt i tak och jag var med för att jag står för reformism och humanism. Men jag klarar inte av beslutet att samarbeta med V som sker i dag. Rågången mot kommunism måste vara tydlig och rensad.

Och så antog riksdagen med SAP en lag i dag – Ipred lagen, med argument att stödja integritet och upphovsrätt – mot fildelning etc.  Men det kan väl inte vara meningen att tekniken skall anpassa sig till kulturproducenter och kulturindustri? Film – och musikbranschen har haft minst 20 år på sig att anpassa sin försäljning till den nya teknik som nu finns för att se på film och lyssna till musik. Men industrin har inte utnyttjat sina möjligheter att anpassa sig till tekniken. Samma klagosång som när bandspelaren kom och videospelaren.  Pirat Bay rättegången är ett nederlag för yttrandefriheten liksom Ipred lagen.

Kolla på nätet när Michael Masnick föreläser: The Trent Raznor Case Study och visar hur CuF+RtB= $$$$ på 15 minuter

Det är väl värt en  koll.

http://www.techdirt.com/articles/20090201/1408273588.shtml
ANNONS
Av Janne - 23 februari 2009 22:16

Ja, jag har inte vunnit på Triss eller fått oväntat besök till kaffet.

Någon gång skall väl träningen ge resultat. Långsamt växer styrkan och med den möjligheten att genomföra de fysiska övningarna. Före Jul kunde jag ju klättra i rep och i dag lyckades jag med att komma upp i tyget. Det krävdes att jag kom på att fukta händerna för att få ett tillräckligt starkt grepp för att inte glida i tyget. Nu vet jag varför det är viktigt att ”spotta i nävarna”.

Fortsätter att träna Sino med garocchan och tillsammans med Rapé utveckla tandemridningen. Jag letar efter ett par passande svarta lädertömmar till Rapé men det verkar lättare sagt än gjort. Får kanske specialbeställa ett par. Förslag?

Snön försvinner raskt och vi hoppas att värmen kommer och att blötan försvinner ur marken.

Av Janne - 23 februari 2009 00:02

 Jag tror att jag fick mitt körkort 1959. Sen dess har jag haft en parkeringsbot på Gärdet i Stockholm, betalt böter för en fortkörning i Haninge och tre gånger har jag stoppats vid poliskontroller. Vid det ena tillfället fick jag göra en alkotest (Stockholm). Andra gången påpekade polisen att ena framljuset var felaktigt (Linköping). Tredje gången ville de se körkortet (Södertälje).Häromdagen fick jag låna en bil av en vänlig person. På kvällen när jag körde in mot stan såg jag att det var en poliskontroll för bilar på väg ut från stan. Jag anade att det snart skulle komma en kontroll av bilister in mot stan och såg snart också en polis som vinkade med en röd stav. Samtidigt koncentrerade jag mig på mötande trafik som bländade mig något och innan jag visst ordet av hade jag kört förbi polismannen med den röda staven. När jag tänkte efter var jag rätt oklar på om han försökt vinka in mig på en parkeringsficka eller vad han egentligen ville att jag skulle göra, men jag stannade några meter senare.  Nu blir det skäll och böter tänkte jag medan jag vevade ner rutan.-         Ledsen konstapeln men din anvisning var inte helt klar för mig, sa jag-         Har ni körkort frågade han-         Ja då-         Har ni druckit fortsatte han-         Näää-         Det är bra då kan ni köra vidareHäpp!  

Av Janne - 22 februari 2009 21:04

För några år sedan hade jag möjlighet att i Norge delta i ett antal kurser i medlingsteknik. Det var en hel del teori och naturligtvis rollspel och andra övningar.  Den norska kursledaren använde sig av en teknik att minst två gånger om dagen låta oss reflektera i ca 30 minuter över vad som sagts eller spelats. Var och en av deltagarna skulle fundera över hur de nya kunskaperna kunde fasas in i det dagliga arbetet. Att reflektera innebar också att vi skulle fundera över om vi lärt oss nått nytt och hur det ställer sig i relation till de egna förväntningarna på kursen. För mig var det en ny upplevelse – att få tid att fundera utan att bli störd eller känna tvång att prestera ytterligare en sida i ett PM. Samtidigt fick jag under kursen insikt i hur viktigt det var att reflektera regelbundet över vad jag lärt och gjort. Hela processen är helt personlig och ingen kräver kontroll eller svar över slutsatserna från reflektionerna. Men att reflektera ledde till att de nya kunskaperna befästes och blev användbara.

När jag kom hem till jobbet prövade jag att införa någon timmes reflexion per vecka med mina arbetskamrater. Men det var stört omöjligt.  Målsättningen var att fundera över vad som varit bra eller kunde bli bättre efter en veckas arbete jämfört med vad som planerats i början på veckan. Men det kunde inte alls accepteras. I stället skulle någon presentera ett problem i jobbet som de andra kunde diskutera och finna alternativa lösningar till. Så i stället för att reflektera skulle det presteras. Efter en kort tid hade ingen längre tid att förbereda något och processen upphörde. Kanske lika bra det eftersom det inte längre handlade om att reflektera.

När vi tränat en hel vecka med hästar, i trapets, styrka och akrobatik är huvudet och kroppen full av nya upplevelser. Det är ytterst svårt att komma ihåg nya rörelser, delar av uppvärmningen, ridinstruktioner, positioner i trapetsen eller hur jag korrekt skall stå på händer. Tyvärr känns det ibland som om de misslyckade delarna i träningen befästs mer än de lyckade. Men förra veckan klarade jag fler övningar i trapetsen än tidigare trots att jag ännu inte på egen hand orkar ta mig hela vägen upp. Vi avslutar veckan ofta med en timmes krävande Power och så en timmes Stretch som till del gör ont men gott. Och sist på programmet sker en halvtimmes avslappning - och då får jag tid att reflektera över min vecka i en lugn och nedsläckt miljö, varmt påklädd. Det är underbart och ibland förflyttas jag lång bort från träningslokalen till barndomen eller någon geografisk lugn plats som jag besökt tidigare eller vill komma till.  En viktig del är att skapa fina bilder av hur en övning eller ett moment skall se ut och hur rörelsen mellan två moment skall ske.

En form av meditation kanske – men jag kallar det för att reflektera.

  
Av Janne - 16 februari 2009 21:40

Även här i söder är det snö. I dag snöade det riktigt ordentligt. Tack och lov blåser det inte så mycket så temperaturen håller sig på rimlig nivå. En snöig dag som denna tränade vi att stå på händer. Äntligen har jag fått förklarat hur det kan gå till och nu är det bara att träna tills det fungerar. Men jag klarade att stå med någon av mina kompisar på axlarna och stappla några steg och även fungera som bas när flygaren stod med sin nacke mot min nacke (flygaren har då fötterna upp mot himlen). Det är väl så nära att bryta nacken man kan komma!

Efter träningen tog jag in Sino och tränade med garocchan – staven. Det gick faktiskt riktigt bra. Det svåra blir att finna en lämplig koreografi så jag kollar en hel del på You Tube. Att få en samlad galopp så att det går att vända under garocchan är också en målsättning och så direkt byta galoppen och rida runt åt motsatt håll. Så länga jag håller en hand på tyglarna går det fint att korta galoppen till rimlig fart. Men kolla filmen på förra inlägget om Garoccha – no hands! Vi får se hur långt det bär.

Men det var snön det handlade om.

När pojken var på den stora gården så fanns det flera ackordshästar förutom ardennerna Maja och Majvall. Armén sa att deras hästar var välridna och välinkörda så pojken tog en häst, selade och ställde mellan skacklarna framför en släde. Sen var det bara att hämta nya skacklar. Det första paret blev kaffeved. Den stora gården hade drivits med ett stort antal hästar och på logarna fanns selar och åkdon i massor, sedan traktorer tagit över. Så det var bara att ta för sig av ett par nya skacklar. Kronans hästar var inte som ardennerna som själva gick och ställde sig mellan skacklarna där de låg framför vagnen och snällt lät sig spännas för. Det blev att träna en kronhäst från början. Kliva fram och tillbaka över skacklar. Lyfta och sänka dem upp till selen och fästa och ta loss sprinten. Upprepa.  Pojken hade inga svårigheter med selningen – det uppfattades väl som en sadel för hästen, trots loken. Så småningom gick det att köra med ett bildäck släpandes – tyvärr fanns det ingen timmerkälke – som pojken kört norröver i timmerskogen. Men bildäcket for runt med pojken efter hästen på lagårdsbacken. Hej och hå! Så småningom spändes hästen för släden. Det blev mycket skrittande och lite hoppande och så småningom trav. Förhoppningen var att allt skulle vara klart till Julottan då färden skulle gå till kyrkan några kilometer bort på den krokiga landsvägen. Mycket prat om pojken som slet med att få hästen att fungera och finsläden i ordning. Men när dagen kom då släden skulle köras till Julottanoch pojken drog upp rullgardinen så spöregnade det och snön var i det närmaste borta. Pojken grät nästan lika mycket som det regnade.

Men det kom mera snö den vintern och lättast var det ju att köra på snötäckt is. Några broddar i hästskorna och så full fart. En dag körde han längre bort i skogen på en mycket liten skogsväg. Bjällrorna låter fint när skogen är full med snö som också tynger ner granarna. Det blir en dovare klang. Plötsligt tog det tvärstopp hästen kastade sig bakåt och bockade sen så att bakbenen kom vid sidan av skacklarna. Pojken som nyss blivit tonåring kastade sig ur släden och fram till hästen och fick tag i huvudlaget för att lugna det skärrade djuret. Varje gång hästen ställde sig på bakbenen svischade hovarna förbi öronen på pojken som envist höll sig fast i huvudlaget. Händerna kändes stelfrusna. Med bakhovarna hade hästen redan sparkat sönder släden till späntved. Skacklarna hade gått av trots att de var förstärkta med mjukjärn. Det var blod i snön. Någon stans hade järnet skadat hästen. Pojken hängde och slängde framför hästen som en vante och hans enda tanke var att inte släppa taget för då skulle hästen kunna skada sig ännu mer. Till slut stod hästen still, sänkte huvudet flåsande. Pojken sjönk ner i snön framför hovarna, lossade sina händer ur huvudlaget och flämtade ihop med hästen. Han såg att det blödde kraftigt från båda bakhovarna.  Med stelfrusna fingrar och darrande händer fick han loss sprintarna ur skacklarna eller rättare sagt, det som var kvar av skacklarna, och lät dem falla till marken. Han pratade hela tiden med hästen och bad den att stå still. För han skulle aldrig orka hålla honom igen. Han samlade ihop tömmarna och ledde hästen bort från släden. Någon timme senare kom han in på lagårdsplan och mötte Rättaren som frågade vad som hänt. Jodå, släden hade gått sönder och stod uppe i skogen och hästen hade gjort sig lite illa. Ja, ja sa Rättaren. Ta traktorn och hämta den trasiga släden och släng på brännhögen! Hämta en ny släde på logen!

Pojken tog in hästen i stallet torkade honom med halm och hällde en flaska jodopax i såren och fick stopp på blodet. Sen satt han där i spiltan i halmen med hästen tills han lugnat ner sig och insåg att det kunde ha gått riktigt illa. Vad som skrämt hästen kunde han aldrig förstå. Han tog Volvon T31 och hämtade resterna av släden, som Rättaren sagt.

Dom blev rätt goda vänner med tiden, pojken och ackordshästen som hette 648:an.

Av Janne - 16 februari 2009 21:33

Sedan jag kom hit och började träna med mina hästar har ridningen skett barbacka i alla gångarter. Balansen förbättras, rädslan försvinner och känslan av att rida ”på riktigt” ökar många hundra procent. Men samtidigt tar jag det också rätt lugnt i skogen och när underlaget är hårt eller när stigen är full med rötter som ligger ytligt och ökar risken för att hästen snubblar eller halkar. De har ju gått oskodda sedan slutet av augusti men verkats var nionde vecka. Senast noterade jag att hovarna växt mycket mindre än tidigare vilket beror på att de använder energi för att sätta en tät hårrem till skydd mot kyla och vind. De går ju ute dygnet runt.

Men när vi rider på stranden som är kilometerlång då finns det inget stopp på Sino och fort går det de första två hundra meterna sen blir det tyngre att springa i sanden. Men för ryttaren är det en häftig känsla att susa fram på en svart lusitano, eller en vit om det är Rapé. (Just nu surar vi båda på varandra då han inte vill låta sig hämtas i hagen lika lätt som tidigare. Får fundera på min attityd mot honom). I en modig stund släppte jag händerna och ”flög”.

Faller du av i farten så hamnar du antingen i Östersjön på ena sidan eller i sanden på den andra.

Men rider du barbacka måste du ju också komma upp när du ramlat av. Och då gäller det att kunna hoppa och häva dig upp med armstyrka och ett stadigt tag i manen. Det finns ju flera sätt att göra detta på. Ta sats och spring mot hästen från sidan och kasta dig upp på magen för att sen snurra sig rätt. Får hoppas att hästen står kvar när du hoppar. Sen kan du stå vid bogen, titta mot rumpan, ta tag i manen och hoppa upp, vända i luften och komma ner med benen på var sida om hästen (lite som gamla dykstilen i höjdhopp). Rakt bakifrån går också bra – bockhopp över svansen. Slutligen indianhoppet, bakifrån mot sidan som i gamla höjdhoppets saxstil. Kan göras med och utan pilbåge i handen. Jag tillstår gärna att jag inte klarat något av dessa upphopp. Så jag lever i tron att jag får gå hem om jag ramlar av hästen och inte hittar någon stubbe från vilken jag kan ta mig upp på hästen igen.

Å vad jag avundats stuntarna som aldrig haft det minsta besvär att hoppa upp på vilken häst som helst även i farten. Men så i dag när vi tränade voltige och balans lyckades jag springa in utmed longerlinan ta tag i manen på en va våra cirkushästar och fixa jämfotahoppet och komma upp på hästen med en sån fart att jag ramlade av med huvudet före på andra sidan. Jubel och skratt.

Men sammanlagt klarade jag tre upphopp på hästryggen, med lite kravel, till sittande ställning. Så en liten historisk dag i träningen var det.

 
Av Janne - 2 februari 2009 22:25


Antti visade mig en gång hur man kan rida med en stav – en garoccha och träna hästen på volten i olika gångarter för att få upp smidigheten. Jag prövade med en nordsvenks häst som hette Bella och det var vansinnigt roligt. Länge funderade jag på att pröva detta igen. Sino borde ju vara kalas att rida med en garoccha så kvick som han är i vändningarna. Cyklade in till Ystad och handlade en gardinstång på tre och en halv meter på brädgården.  Var lite osäker på hur lång den skulle vara så jag provade ut längden stående på en stege.

Sino var inte alls förvånad när jag satte upp med stången i handen. Jag lät den släpa den efter hästen på höger och vänster sida men han bara promenerade vidare. Sen styrde jag honom mot ridbanan som nu torkat upp. Inne i manegen tränade stuntarna på sina hästuppträdanden – från häst till trapetz och tillbaka igen om hästen står kvar.

Att rida runt stången i båda varv var helt ok med Sino. Att göra en piruett under stången gick också efter att Sino klonkat i stången två gånger lätt med huvudet. Sen böjde han ner sig och gick under. Det gick faktiskt också i trav efter fem minuter men galoppiruetten får vänta tills jag tränat lite mer. Men oj vad intressant det var och skoj. Inne i manegen gick det lite för fort ibland men för att vara första gången … tja… i galopp, tjohej!

Kolla:

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2009
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ 68 med Blogkeen
Följ 68 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se